.: Anatomi

Tungan

Vi har alla sett bilder på stridspiloter klädda i sina overaller, följt av dessa fantastiska flygplan som kan göra djupa dykningar, gira snabbt och komma upp i höga hastigheter. Piloternas overaller är inte bara uniformer designade för att vi skall kunna känneteckna dem som piloter, det är också overaller speciellt designade för att skydda piloten mot den g-kraft kroppen utsätts för vid flygningar. Overallerna kallas också för g-dräkt. Hög fart i sig utgör ingen större skadlig symptom. Skadan kommer från hög acceleration. Under en sådan acceleration ökar g-kraften och blodet flyter inte normalt för att hjärtat inte kan pumpa, allt blod hamnar i benen, dessa flygoveraller behövs för att allt blod inte skall hamna i benen och för att hjärtat skall kunna syresätta hjärnan under kraftig acceleration. En kraft på 4-6 G resulterar ofta till symptom som försämrad koncentrationsförmåga till black out. Man har gjort tester där piloter klarat av 9 G. 

Nu multiplicera den accelerationen med fem, det är accelerationshastigheten som en kameleont skjuter ut sin tunga mot en insekt. Menno-Schilthuizen (Biolog) har noterat att toppen på kameleontens tunga accelererar upp till 50 G det är fem gånger snabbare än vad ett stridsflygplan klarade av 2004. När man gjorde undersökningen använde man sig av en hög-hastighets röntgenkamera, kameran tog 500 bilder i sekunden för att man skulle se vad som hände när detta fantastiska djur sköt mot sin föda. Frågan återstod hur kan en reptil åstadkomma fem gånger så snabb acceleration än ett stridsflygplan? Och det är inte bara tungans hastighet som är imponerande utan också tungans tänjbarhet och längd, den är nästan dubbelt så lång som kameleonten.

Forskare har inte bara kameleontens hud att förklara hur den kan ändra färg eller hur den kan vrida sina ögon åt olika håll oberoende av varandra, utan också hur den är skapt med ett organ om kan jaga sina byten med en hastighet av 50 G.

Den snabba hastigheten har man ursprungligen kännetecknat ska komma från en stor accelerations muskel lokaliserad i tungan. Men Schilthuizen menar att forskarnas uträkning att accelerationsmuskel inte är i närheten så stark att den kan nå upp i dessa hastigheter. Nyckeln till det hela ligger i ett nyligen funnen upptäckt att den lilla slippriga fodral som ligger mellan accelereringsmuskeln och tungbenet. 

Schilthuizens förklaring:

Fodralet som fäster i tungbenet längst in i kameleontens mun. visade sig innehålla en spiralformade proteinfibrer som pressas ut och sträcks när accelerationsmuskeln dra ihop sig, den lagrar energi som ett utsträckt gummiband. När den utsträckta fodralet når den rundade delen av tungbenet, så flippar den till och  sträcks ut med full hastighet, medan den pressar tungan framåt. 

 

De olika faserna när en kameleonten skjuter iväg sin tunga.

Bytet är lokaliserat med åtminstone ett öga, läget och avståndet blir fastställt. Kameleonten vänder sin mun mot bytet och fokuserar med båda ögonen, för att närma sig bytet om det behövs gör den det med en gungande gång långsamt framåt för att imitera ett löv i vinden. Kameleonten öppnar munnen lite och lägger tungan tillrätta genom att föra fram den lite, detta kan pågå allt från sekunder till flera minuter beroende på storleken på bytet. 

Tungan skjuts iväg och fastnar p den våra klibbig tung spetsen. På ett avstånd av 20 cm så accelererar tungan på 20 millisekunder. Tungspetsen plattas ut när den når bytet för att ge en större yta för bytet att fastna på.  I slutfasen stänger kameleonten sina ögon för att inte skada dem när bytet kommer närmare. Bytet krossas mellan käkarna och sväljs utan att tuggas.

Men kameleonten skjuter inte alltid på sina byten. Små insekter som sitter nära eller vegetation tar kameleonten upp med munnen fast tungan hjälper till lite där med. 

Bild med tillstånd från www.rfadventures.com

Kroppen

Kroppen hos de flesta kameleonter är lateralt smal men med hjälp av lungor och muskler så är kameleonten kapabel att ändra kroppsform. Detta är mycket viktigt för dem på olika sätt tex. för att kunna ändra sin kroppstemperatur. På morgonen kan man se kameleonter platta ut kroppen för att öka kroppsytan maximalt så de snabbare får upp kroppstemperaturen. De använder också förmågan att ändra kroppsform när de smälter in med omgivningen för att minska risken att bli upptäckta av rovdjur. Kroppsformen används också som kommunikation vid uppvaktning av motsatt kön. 

Färg

Ett av det som är karakteristiska hos kameleonter är deras sätt att byta färg. Färgbyte hos kameleonten är ett sätt att skydda sig mot rovdjur smälta in i omgivningen och för signalering till motsatta ön vid parning eller visa en annan hane att han inte är välkommen eller att bli mörk för att värma sig eller för att bli ljus för att kyla sig. 

Sättet som kameleonten byter färg kallas fysiologiskt färgbyte. Eftersom de kan byta mellan olika färg så snabbt så har de olika pigmenttyper i huden som ligger i olika hudlager, kameleonten har 4 olika lager av hud. Det första lagret hud är transparant och heter epidermis, det är de lager som kameleonten ömsar och är gjort av samma material som våra naglar. Andra lagret kallas kromatoforer och i det lagret visar sig gult och rött pigment. Under det lagret finns melanofor lagret där pigmenten brunt svart och blått finns. I det nedersta lagret finns den vita pigmenten. Den vanligaste av dessa hudtypen består av en enda platt, ofta stjärnformig cell och styrs med hjälp av nerver eller av hormoner. I vissa fall kan cellerna själva reagera på ljus och då behövs varken nerver eller hormoner. Nervös styrning är mycket snabbare än hormonell och möjliggör färgändring inom loppet av sekunder. Mönstret som kameleonten kan få åstadkoms av att kromatoforerna och melanforer i olika delar av huden sprider sitt pigment i olika hög grad. 

kameleonten ömsar hud som många andra reptiler när de växer. Under huden cirkulerar en blandning av fukt och luft som lossar den hud som skall ömsas, de ömsar dock inte hela stycken som ormar gör utan i bitar som de kan riva av med munnen eller klia sig mot en pinne. Det finns dock någon art som ömsar i hela stycke.

Intressant läsning om kameleontens färg.

Exempel på färgskiftning hos F. pardalis, högra bilden visar ett stressat djur.

    

Ögon

Kameleonternas ögon kan röra sig 180 grader oberoende av varandra bilden den ser tas upp i hjärnan som 2 bilder som sedan sätts ihop till en. Den kan alltså samtidigt som den tittar på sitt byte hålla ett öga på dig. När de kommer i en position som är bra för att skjuta på bytet fixerar den bytet med båda ögonen och skottet blir perfekt. Den kan se framåt utan att vrida huvudet. Linsen sitter längs ut i ögat för att få så bra precision som möjligt när de skjuter iväg sin tunga.

Fötter

Kameleonternas fötter är något speciella som man inte ser hos andra djur. Kameleontens tår har vuxit samman och och bildat en fot som är perfekt att greppa runt en gren. De två yttersta och de tre innersta tårna på framfoten har vuxit samman och de tre yttersta och de två innersta tårna på bakbenen. 

Kameleontens klor är oftast vita, transparanta eller gulaktiga. Bara Chamaeleo quadricornis från Cameron kan ha en röd färg på klorna.

Svans

Svansen är generellt längre än kameleontens kropp. Svansen kan inte växa ut igen om den på något vis amputeras. 

Under vila är svansen snyggt ihop rullad, men under klättring används den flitigt som en extra arm som greppar tag i grenar. När kameleonten går på marken sträcker den svansen rakt bak eller lätt uppsväng i en s-form. Musklerna i svansen är starka och kan dra upp kameleonten igen om den blir hängande i svansen. 

 


Hörsel

Kameleonter har mycket begränsade hörsel, frekvenser mellan 200 och 600 Hz jämfört med de flesta andra ödlor från 100 till 4000 Hz, och människor mellan 20 och 20000 Hz. De flesta ormar kan ta upp ljudvågor mellan 100 till 700 Hz.

Kameleonter öron har med tiden blivit underutvecklad, de är täckta med fjäll, och saknar trumhinna.

Honor av C. Oweni, och C. Johnstoni är kända för att producera lågt spinnande ljud när de hanteras av människor eller kontaktats av hanar av sin egen art. Hanar av Jemen Kameleonter har registrerats (se länk - för att höra detta) "TUTNING" under tiden före parning ritualer.

Lukt- och smaksinne

Kameleonter Slickar hellre dagg ut blad istället för att dricka från en pöl eller damm. De har varit kända för att slicka på grenar, eller för att vara mer exakt, smaka med sin tunga för att avgöra om deras territorium är ockuperat. En han gnuggar sina KLOAK (anal) för att markera sitt territorium. Detta smakprov eller "lukt" är en ersättning för deras oförmåga att lukta. Deras Jacobson: s organ, som ligger i munnen som på de flesta reptiler, (används för att "lukta" partiklar fångas upp av tungan) är praktiskt taget icke-fungerande, dock smaklökar har hittats i deras tungor. Ytterst lite forskning har gjorts på detta eftersom det anses vara en oviktig fråga.

 

© Copyright Marita L 2006-2012

Website templates